|
|
 |
1400 demonstrerade i Salem

| För sjätte året i rad genomfördes Salemmanifestationen. Liksom tidigare har manifestationen föregåtts av fientliga massmediala kampanjer. Trots detta och försök till störningar av vänsterextremister genomfördes manifestationen som planerat med 1400 deltagare. |  | 


|

Precis som tidigare år har de etablerade massmedia arbetat mot manifestationen. I Svenska Dagbladet publicerades det en debattartikel som fördömde manifestationen. Aftonbladet skrev att i dag drabbar ordningsmakten samman med extremhögern i Salem. Poliserna själva fruktar för sin säkerhet.
Under dagen försökte vänsterextremister hindra demonstrationsdeltagarna att anlända till Salem, genom att försöka sabotera pendeltågstrafiken redan i Karlbergs station. Men polisen ringade in aktivisterna och bussade ut dem till Värtahamnen.
Samlingen för demonstranterna ägde rum klockan fyra vid Rönninge pendeltågsstation. Eftersom deltagarna anlände i en stadig ström, dröjde det tills demonstrationståget ställde upp för avmarsch. Klockan tio i fem började tåget gå i fyra kolonners bredd.
Anförd av trumslagare och kransbärare ringlade sig fackeltåget mot den plats där Daniel Wretström avled. Utöver trumslagen och spraket från facklorna vilade en tystnad över processionen. Vanliga Salembor och nattvandrare stod vid sidan av och tittade på medan tåget vandrade fram. När deltagarna kom fram till dödsplatsen kunde de lägga blommor nedanför en livsruna av trä.
I Salem fanns det inga vänsteraktivister, vilket ledde till att de bevakande poliserna kunde slappna av. Inga avspärrningsband sattes heller upp.
Jämfört med tidigare manifestationer var årets evenemang mer folkligt. En större spridning i åldrarna bland deltagarna noterades. Vissa föräldrar hade även tagit med sina barn.
När hela tåget hade anlänt, spelade trubadurer upp en speciell sång till Daniels minne. Sången skrevs ihop direkt efter mordet och spelades för första gången upp vid den allra första manifestationen.
Konferencier för kvällen var Dan Eriksson, som tackade alla som slöt upp för att hedra Daniels minne.
Kvällens förste talare var Henrik Johansson, författare till Sista steget, från Nordiska förbundet. Johansson talade om att polisen hade satt upp en kamera för att se till så att inte talarna hetsade mot någon folkgrupp.
– Jag hoppas att jag inte råkar säga att afrikaner saknar kultur. För jag misstänker, att till skillnad från när Mona Sahlin skriver att svenskarna inte har några kulturella traditioner förutom att dansa runt midsommarstången och sådana töntiga saker, så kommer det inte låta lika antirasistiskt när jag säger att det enda afrikaner har är att spela trumma och käka banan, sade han och lockade fram såväl skratt som applåder.
Johansson talade om det kommande året är mångkulturåret och manade till fortsatt kamp:
– Makten vill göra 2006 till sitt mångkulturella år. Låt oss istället, tillsammans, göra 2006 till det värsta år dom upplevt hittills. Och låt oss göra 2007 ännu värre. Och låt oss göra 2008 till ett år, som dom önskar att dom aldrig upplevde överhuvudtaget, avslutade han talet till vrålande bifall från publiken.
Näste talare var Nationalsocialistisk fronts Anders Ärleskog, som talade om att det var slut med halvhjärtade mesyrer. Han varnade för att det svenskfientliga våldet kommer att öka:
– Nästa gång kan det vara er dotter som råkar ut för en rå, besinningslös våldtäkt, sade han.
Den tredje talaren var Nationaldemokratisk Ungdoms ordförande Robert Almgren. Almgren tackade Salemfonden för att de hade gjort manifestationen till ett mer folkligt arrangemang. Han talade om att deltagarnas krav inte var alls extrema, utan endast naturliga:
– Vi begär endast rätten till vårt eget land, menade han.
Kvällens fjärde talare var Svenska motståndsrörelsens Magnus Söderman, som skapade kontakt med publiken genom att ställa frågor rakt ut till den:
– Vill ni fortsätta med vanstyret? frågade han publiken.
– NEJ, svarade publiken unisont.
Slutligen menade han att det fanns bara en kraft som kunde stoppa det svenskfientliga våldet:
– Det är bara vi patrioter som kan få slut på det, sade han.
Den siste talaren var den tyske nationalisten Lutz Giesen. Giesen ansåg att i hela Europa pågår det ett krig mot de europeiska folken, men att det kommer att vända och att de nationalistiska krafterna kommer att segra:
– Framtiden tillhör oss. Länge leve de europeiska folken, utropade han.
När talen var över spelades minnessånger för att hedra Daniel Wretström, samtidigt som deltagarna sakta började vandra hem. 2005 års Salemmanifestation var därmed till ända.
Det var den 9 december 2000 som den 17-årige Daniel Wretström mördades i ett utdraget och ytterst blodigt dåd i Stockholmsförorten Salem. En vecka senare samlades 1000 svenskar för att hedra hans minne. Detta kom att bli ett årligt återkommande evenemang. Årets var den sjätte minnesmanifestationen.
|
 |




 |