| Folkets Nyheter / Debatt |
Fredag den 3 september 2010 |
Folkets Nyheter Box 1869 581 17 Linköping Chefredaktör och ansvarig utgivare: Lennart Berg Tipsa Folkets Nyheter! Skicka tips om nyheter till vår nyhetsredaktion. tips @ folketsnyheter.se Skicka anonyma nyhetstips via en krypterad anslutning genom att klicka här. |
|
EU sträcker sig långt bortom Gibraltar sund  Det finns långt framskridna planer på att utvidga EU med ett flertal stater i Mellanöstern och Nordafrika, skriver Inger-Siv Mattson.
Den 9 september skrev Pierre Gräff i NVP under rubriken Nej till EMU- ja till demokrati, att ”den internationella solidariteten borde sträcka sig längre än till Gibraltar sund”. Jag kan lugna debattören med att EU och solidariteten sedan länge sträcker sig ”längre än till Gibraltar sund” och att det finns långt framskridna planer på ytterligare utvidgning. Genom den s k Barcelonaprocessen – eller EU:s Medelhavssamarbete – finns det associeringsavtal mellan EU och ett tiotal arabiska stater på andra sidan Gibraltar sund. Barcelonaprocessen upprättades genom en deklaration av utrikesministrarna i de 15 EU-länderna i Barcelona 1995. Barcelonaprocessen ersätter den tidigare Europeisk-arabiska Dialogen från 70-talet. Syftet med samarbetsavtalen är att från och med år 2010 inrätta ett frihandelsområde som innefattar EU och de associerade staterna på andra sidan Medelhavet. Av de 12 Medelhavsparterna som för närvarande ingår i Barcelonaprocessen har avtal hittills tecknats med Tunisien (1978), PLO för den Palestinska myndigheten (1997), Marocko och Israel (2000), Egypten (2001) och Algeriet, Jordanien och Libanon (2002). Innan Cypern, Turkiet och Malta blev EU-kandidatländer ingick också dessa i Barcelonaprocessen. Den svenska regeringen och riksdagen har formellt godkänt samtliga avtal. Sverige var för övrigt det första EU-land som formellt godkände associeringsavtalet med Egypten. Regeringen kommer att godkänna avtalet med Libanon under hösten. Enligt en regeringspromemoria daterad 2003-05-21 pågick så sent som i våras förhandlingar med Syrien om associeringsavtal. Syrien var under åren 1999-2001 talesman för den arabiska gruppen och har nu efterträtts av Tunisien. Redan 1999 erbjöds också Libyen att delta som fullvärdig medlem i Barcelonaprocessen men har än så länge inte accepterat EU:s krav på respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Emellertid kräver arabstaterna att Libyen – liksom Mauretanien – skall accepteras som fullvärdiga medlemmar i Barcelonaprocessen. Mauretanien ingår sedan många år i ”EU:s Lomésamarbete för bistånd till afrikanska länder”. För att få ingå i Barcelonasamarbetet och därmed få tillgång till MEDA-bistånd måste Mauretanien dock lämna Lomé-samarbetet, vilket skulle vara ekonomiskt ofördelaktigt. Våren 2000 begärde också Yemen att få bli en del av Barcelonaprocessen. EU har ingått ett ömsesidigt samarbetsavtal med Yemen som inte är knutet till något regionalt samarbete. I associeringsavtalen garanteras bland annat fri rörlighet för varor, inklusive jordbruksprodukter, mellan de arabiska medlemsländerna och EU. Vidare garanteras att de arabiska medlemsstaternas medborgare som bosätter sig i ett EU-land skall omfattas av samma sociala skyddsnät som europeiska medborgare: ”De medborgare från de arabiska staterna som har tillstånd att arbeta i ett EU-land och deras familjer skall ha samma sociala förmåner som EU-medborgarna samt att pensioner och livräntor skall kunna överföras till hemlandet.” En av de frågor som de till EU associerade arabiska länderna prioriterar är migrationsfrågor. Framför allt fäster man vikt vid att viseringar och andra regler för inresa till EU-länderna lättas upp. Särskilt Algeriet, Tunisien, Marocko och Egypten hävdar att ”om EU vill ha ökat ekonomiskt, kulturellt och annat utbyte med de arabiska partnerländerna måste EU underlätta för dem som deltar i utbytet att resa in i EU-länderna”. Jordanien med flera arabstater betonar främst det ekonomiska samarbetet med motiveringen att ”ekonomisk ojämlikhet och arbetslöshet utgör ett hot mot fredsprocessen”. Både Algeriet och Jordanien anser att ”de ekonomiska frågorna [dvs bistånd] spelar en avgörande roll pga de strukturförändringar de arabiska staterna måste genomgå för att bli konkurrenskraftiga inom det planerade frihandelsområdet.” För att driva samarbetet med de idag tio medlemsstaterna ”på andra sidan Gibraltar sund” har EU inrättat ett Medelhavsbistånd – MEDA. För perioden 1995-99 uppgick biståndet till 3,425 miljarder euro och under innevarande avtalsperiod 2000-2006 till 5,35 miljarder euro. Dessutom har Europeiska investeringsbanken för 2000-2007 anslagit 6,4 miljarder euro för biståndslån och avsatt ytterligare en miljard euro som kreditreserv. Under innevarande avtalsperiod beräknas EU:s Medelhavsbistånd att totalt uppgå till närmare 13 miljarder euro. MEDA-biståndet skall gå till ?ekonomisk omvandling, stärkande av den socioekonomiska jämvikten, stöd för utveckling av det civila samhället samt till regionalt samarbete? i de länder som ingår i Barcelonaprocessen. Vid sidan av Barcelonaprocessen har EU även inrättat ett antal ”särskilda program” eller ”dialoger”. Vid utrikesministermötet i Valencia 2002 kom EU:s utrikesministrar överens om att bilda en ”Medelhavsstiftelse för dialogen mellan kulturer och civilisationer, EUROMED”. Vid EUROMED:s möte i Aten i maj i år anslog EU-kommissionen 5 miljoner euro till stiftelsen utöver MEDA-biståndet. Förutsättningen var dock att de stater som ingår i Barcelonaprocessen ger minst lika mycket. I regeringspromemorian framgår att de arabiska samarbetsparterna anser att samarbetet är alltför eurocentrerat. De kräver större respekt för och hänsyn till arabiska värderingar och förhållanden. De arabiska regeringarna är också misstänksamma mot samarbete med bl a de Non Governmental Organizations (NGO) som vill främja mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar. Särskilt Egypten har reagerat mot att EU försöker ”pracka på arabländerna västerländska värderingar i paketform”. Flera arabländer, främst Syrien och Libanon kräver att inga av Barcelonaprocessens möten hålls på arabisk mark så länge Israels ockupation pågår. Vid utrikesministermötet i Valencia i maj 2002 lämnade de arabiska delegationerna lokalen när Israel talade. Syrien och Libanon uteblev från mötet i protest mot Israel. Libanon inställde undertecknandet av associeringsavtalet vilket i stället undertecknades i Luxemburg en månad senare. Trots dessa friktioner antogs ett ramdokument om bistånd för samarbetet inom ”programmet för rättsliga och inrikesfrågor”. Enligt regeringens PM hade ”den arabiska gruppens förväntningar trappats upp pga EU:s iver att nå enighet”. De blev därför ”mycket besvikna över det låga belopp” – 6 miljarder euro för perioden 2002-2004 – som Kommissionen anslagit för programmet. De arabiska partnerländerna var också ”känsliga för skrivningarna i programmet bl a på familjerättens område”. På grund av att motsättningarna mellan Israel och arabgruppen varit alltför stora har det sedan mötet i Palermo 1998 varit omöjligt att anta koncensustexter i slutdokumenten. Sedan det spanska ordförandeskapet har man därför arbetat med två slutdokument. Utöver de sju utrikesministermöten som har hållits sedan Barcelonadeklarationen 1995 har det också hållits sex fackministermöten. Under det italienska ordförandeskapet kommer ett möte med de europeiska migrationsministrarna att hållas. Lena Hjelm Wallén har varit svensk förhandlare vid genomdrivandet av de flesta associeringsavtalen. Regeringspromemorian och de olika associeringsavtalen kan beställas från UD. Inger-Siv Mattson |
|
  |
Copyright © 2003-2008 Folkets Nyheter
Annonser
